Anna J.Gran

Har inte riktigt fått in hela lovkänslan i kroppen ännu, damn it. Det känns som vilken söndag som helst och jag önskar att jag kunde varva ner lite. Jag gissar på att så fort Petter dyker upp (ikväll klockan 20.09 i enköping - tågets ankomst) så kommer det bli annorlunda.
Att Petter kommer hit innebär också att det kommer vara på gränsen till dött här på bloggen, det får ni som bryr er tyvärr leva med i knappt en vecka framöver.

Igår blev jag fetingdissad av my guys då de tydligen hade bestämt sig för att sitta och nörda sig med ett speciellt datorspel som jag, för deras eget bästa, inte tänker nämna. Den andra "dissen" jag råkade ut för igår var att när jag och mina brorsor skulle skicka med mamma en lapp med vad vi önskade att få hem till lördagsmys till pappa så köpte han hem allt, utom mitt... Jag blev ledsen för att det var det sista jag behövde när jag redan var sur över killarna och han stack iväg självmant till macken med
svansen mellan benen och gjorde mig sedan nöjd.

Adjö, for now.